söndag 4 november 2007

Kineser kan inte stå i kö.

Idag har jag varit på Ikea. Världens näst största Ikea ligger i Beijing. Det får plats väldigt många kineser där inne.

Det är precis som hemma i Sverige. Svenska böcker i bokhyllorna, samma roliga namn på varorna och köttbullar i matsalen.

Målet med dagens tur till Ikea var att köpa ost. Min kära syster som anländer i Beijing på tisdag klarar sig nämligen inte i en timme utan ost. Det inte är så lätt att få tag på riktig ost i Kina till humana priser. Men Ikea brukar ha västgöta kloster svart. Just idag var den slut. Skit. Det blev alltså ingen ost idag. Det blev däremot ett torkställ, en stekpanna, fyra vinglas, kökshandukar, polarbröd, knäckebröd och fullkornsskorpor. (Det är inte heller så lätt att få tag i fibrer i Kina).

På Ikea idag gjorde jag iaf följande iaktagelse; kineser kan inte stå i kö. Dom vet inte hur man gör. Dom ser helt enkelt inte vitsen med det. Vill man komma först så går man helt enkelt och ställer sig först. Har man bråttom går man före alla andra i taxikön och tar första taxibilen. Så är det i Kina, överallt. Det märks framförallt i trafiken. Alla vill komma först och alla försöker komma först, och det blir stopp, jämt.

När man har varit här ett tag så slutat man tänka på att alla går före hela tiden. Har man bråttom själv så går man helt enkelt också före. Men just idag, när jag stog där i taxikön med min påsar i snålblåsten, kunde jag inte låta bli att bli irriterad när en stor kines kommer och marscherar före hela kön på ca 10 pers. Suck.

2 kommentarer:

Anonym sa...

hej! kul att du har det bra, vi har funderat på vart du har tagit vägen! hemma är allt som vanligt. kram

Emma sa...

Det där är en annan Emma, jag har ju full koll. Eller? Har ätit söndagsmiddag med familjen som hälsar. De lämnar mig för två veckor i Florida nu. Sist de skulle på långresa till Afrika var jag ju i någon form av... ehum, kris och det slutade med att jag åkte med. Pappa befarade nog samma scenario nu, och avslutade middagen med: "Emma, du behöver inte i ordningställa en personlig force majeur varje gång, vill du följa med, så säg det".
Tack pappsen, men jag stannar hemma den här gången, sa jag.
Jag ska ju till Peking. Tjo.